FAIL (the browser should render some flash content, not this).
 
BACK
Raststandard

 



Rasstandard
Standard för Parson Russell Terrier FCI nr 339
SKK's Standardkommitté 1991-10-17 e.ä.
Hemland: England
NKU-klassifikation Grupp E
FCI-klassifikation: Grupp III (Terrier) Sektion I Bruksprov

Bakgrund/Ändamål

Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russell föddes 1795
i Darthmouth, Devon.
Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swynbridge, Devon. Som erfaren hästkarl och jägare blev han lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier.

När The Kennel Club bildades 1873 blev han en av dess första medlemmar.
Han dog 1883 vid 87 års ålder.

Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning står nära dagens standard.

Mr Russell arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en- och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp.

Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge.
Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överens-stämde inte med den ursprungliga Jack Russell-typen.
Dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs.

Från slutet av andra världskriget ökade varianter av rasen i popularitet på kontinenten särskilt bland jägare och hästfolk.

1983 reformerades the Parson Jack Russell Terrier club i England och påbörjade det stora arbetet med att få rasen godkänd av Engelska Kennelklubben.

1989 erkändes så rasen av The Kennel Club och en interim standard för rasen publicerades.

1990 upptogs rasen på FCI´s provisoriska lista och 1993 bildades Svenska Parson Jack Russell Terrier klubben.



Helhetsintryck
Parson Russell Terrier är en terrier avsedd för arbete, aktiv och smidig, byggd för snabbhet och uthållighet.
Huvudsakligen en praktiskt arbetande grythund med kapacitet och byggnad för grytjakt och jakt tillsammans med drivande hundar.
Till temperamentet är den självsäker och vänlig.

Huvud
Hjässan skall vara flat, huvudet skall vara måttligt brett
och gradvis avsmalna mot ögonen.

Stop
Stopet skall vara obetydligt markerat.
Avståndet från nosspets till stop skall vara något kortare än
avståndet från stop till nackknöl.

Nosparti
Nosspegeln skall vara svart.

BACK

 

Ögon
Ögonen skall vara mandelformade, ganska djupt liggande,
mörka till färgen med vaket uttryck.

Öron
Öronen skall vara små och V-formade, hänga framåt tätt intill huvudet.
Örats veck får inte synas över hjässan.

Bett
Starka muskulösa käkar med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Hals
Halsen skall vara torr, muskulös, ha god längd och gradvis breddas mot skuldrorna.

Kropp
Kroppen skall vara proportionerlig, avståndet från manke till svansrot lika med avståndet från manken till marken (hunden skall ha större längd än höjd).

Bröst
Bröstkorgen skall vara måttligt djup. Man skall med medelstora händer kunna gripa om bröstkorgen bakom skuldrorna.

Rygg
Ryggen skall vara stark och plan och ländpartiet skall vara lätt välvt.

Svans
Svansen skall vara kraftig, rak och högt ansatt. Kuperad i proportion till kroppen, dock lång nog att utgöra ett gott tilltaget handtag.
From 1989-01-01 är svanskupering förbjuden i Sverige.

Framben
Skuldrorna skall vara långa, sluttande och väl tillbakalagda; markerade vid manken. Frambenen skall vara starka, absolut raka; lederna varken inåt- eller utåtvridna. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen med fria rörelser.

Framtassar
Tassarna skall vara väl slutna med fasta trampdynor; varken inåt- eller utåtvridna.

Bakben
Bakbenen skall vara starka och muskulösa med välvinklade knä- och hasleder. Hasorna skall vara korta och parallella med bra påskjut

Baktassar
Baktassar som framtassar.

Rörelser
Rörelserna skall vara fria, livliga och väl koordinerade; både fram- och bakbensrörelser raka.

Hud
Huden skall vara tjock och lös.

Päls
Naturligt hård, åtliggande och tät, antingen sträv- eller släthårig. Kroppens undersida och buk behårad.

Färg
Enfärgat vit eller vit med tan, citrongula eller svarta tecken, eller kombination av dessa färger, huvudsakligen begränsade till huvud eller svansrot.

Mankhöjd
Hanhund idealhöjd 35 cm, för tik 33 cm. Under obestämd tid framöver bör mankhöjden för hanhund och tik ej understiga 26 cm. Hundar som saknar idealhöjd skall ej straffas för detta och de tillåts att användas i avel utan inskränkningar.

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.